Handen på hjärtat, jag trodde verkligen att det skulle vara döden tråkigt att gå hemma föräldraledig, längtade till jobbet långt innan förlossningen ens startat. Framför mig såg jag bara mata bebis och vyssja bebis (med kolik), torka kräks och byta bajsblöjor hela dagarna och däremellan knappt få någon sömn alls för att bebis är vaken halva nätterna. Gå runt i samma kläder hela dagarna och duscha högst en gång i veckan. Ha stripigt fett hår och stora påsar under ögonen av trötthet...
Ja, så kunde det faktiskt ha blivit. Men vi har haft den stora turen att få ett barn som är oerhört enkelt att ha och göra med. Skrattar betydligt mer än han gråter och sover någorlunda bra på nätterna. Jag hinner duscha varje morgon medan lillen tar sin första tupplur och har aldrig på mig samma plagg två dagar i rad. Så här ser en dag ut för oss på ett ungefär:
7.30 - 8.00 Vi vaknar och äter frukost. Lillen matas gröt och jag kokar ägg i äggkokaren (äggkokaren är för övrigt en av de absolut bästa prylarna vi har i vårt kök) samt brygger te under tiden. När V ätit klart ger jag honom några leksaker som han leker med vid bordet. Under tiden hinner jag läsa tidningen! Den lyxen trodde jag var adjöss och Goodbye när barn kommit in i huset...
10.00 Lillen orkar inte hålla ögonen öppna längre och tar en liten sovpaus. Jag passar på att duscha om jag inte redan gjort det.
12.00 Lunch. Det kladdas en del och tar ju lite tid både för lillen och för mig.
Efter lunch brukar det vara dags för promenad med Nikita, så jag packar ner lillen i overall, mössa och sätter honom i vagnen och vi går ner till de vackra ängarna nedanför vårt område. Där finns inhängnade raksträckor som jag brukar släppa Nikita på. Så skönt för henne att gå lite lös.
Eftermiddagen följs sedan av diverse matningar och lek med både hund och bebis. Vips så är det sen eftermiddag och jag undrar varför i hela friden jag inte hunnit ta hand om tvätten eller varför köket ser ut som ett bombnedslag. Måns kommer hem och lagar middag eller tar ut hunden på ytterligare en liten sväng. Förhoppningsvis hinner vi få lite egentid i soffan med en god kopp te efter att lillen somnat någon gång mellan 20 och 21. Så har den dagen gått och kommer aldrig mera tillbaka. Det sägs att det är detta som kallas livet :)
Nu har jag varit hemma i nästan sju månader och jag förstår verkligen inte vart all den tiden har tagit vägen? I början av april börjar jag jobba igen och jag ser verkligen fram emot det och att Måns ska få vara hemma med lillen istället. Men jag har sagt det förut, jag ogillar att tiden gått så fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar