Tapeter i V's rum är uppe och just nu monteras möbler ihop :-)
To be continued...
onsdag 30 november 2011
lördag 26 november 2011
Adventspyntning och en helg där vi fattar svåra beslut
Så är det då första advent imorgon. Jag har längtat! Äntligen dags att få ta fram ljusstakar och pynt. Men helgens glädje grusas lite av det svåra beslut vi måste ta. Gårdagens veterinärsbesök visade ingen spridning av tumörer till lungorna. En lättnad givetvis. Operation för borttagande av tumörerna är således möjlig. Men om vi ska operera vill de ta bort hela vänstra juverraden på Nikita. Det är en stor operation och vi vet inte om vi vill eller om vi ens vågar. Ungefär 20 000 kr skulle operationen dessutom gå på. Vi har givetvis försäkring samt ett särskilt sparkonto med pengar för Nikitas veterinärkostnader. Men frågan är om det är värt det? I hjärtat känner jag att det är värt allt men jag vill inte orsaka henne den smärta och lidande som operationen faktiskt kommer innebära (om än bara ett litet kort tag) för att några veckor senare ha en hund med ryggsmärtor istället. Så frågan är om vi ska låta tumörerna vara. Njuta av hunden ett litet tag till och hoppas att det dröjer innan det visar symptom från lungorna. Eller om vi ska göra operationen och hoppas på att det inte blir något återfall av den dumma ryggskadan. Inget lätt val det här...
Pyntat har det iallafall blivit. Och snart har Måns tapetserat klart i V's rum. Återkommer med bild när det är klart.
Så här ser köksfönstret ut nu. Mysigt!!
Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.
- M
Pyntat har det iallafall blivit. Och snart har Måns tapetserat klart i V's rum. Återkommer med bild när det är klart.
Så här ser köksfönstret ut nu. Mysigt!!
Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.
- M
torsdag 24 november 2011
Våran Nikita - del två
Ja, vart slutade jag skriva förra inlägget om Nikita? Jo juvertumörer var en risk att drabbas av pga p-sprutan... Och visst blev det så... I januari 2010 hittade vi de första små risgrynen i de bakre juvren. Jag fick panik och såg återigen bara avlivning framför mig. I samma veva som vi upptäckte knölarna pågick hundutställningen MyDog på svenska mässan och jag sprang av en händelse på vår underbara veterinär som vi gått hos i Borås. Vi pratade med henne och hon tyckte vi skulle lugna oss och ringa till vår nya klinik för en bedömning. Vi fick en tid hos vår underbara veterinär Robert som kände igenom Nikita. Tillsammans kom vi fram till att vi skulle avvakta lite komma tillbaka igen när de yttepytte små knölarna växt lite till. Det är ju onödigt att operera en hund med blödarsjuka om det inte är absolut tvunget... Vi låter det vara, knölarna växer så långsamt ännu.
Så kommer sen den allra hårdaste smällen av alla när det gäller Nikis hälsa. En smäll som vi absolut inte ens i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss... I maj 2010 kommer vi hem efter en semesterresa på 10 dagar och möts av en helt förändrad hund. Svärföräldrarna har som så många gånger förr passat henne under tiden vi var borta. I bilen på väg hem varnar svärmor oss om att Nikita inte verkar så pigg, ont i ryggen kanske? Hemma träffar vi en hund som gnäller när vi kommer. Hon hoppar inte upp mot ansiktet som hon brukar göra utan håller sig låg. Vi sätter oss i soffan men Nikita vill inte hoppa upp och gosa i knät (Ja vi brukar ha vår 35-kilosklumpeduns i knät). När man klappar henne över ryggen gnyr hon och drar sig undan. Vi ringer till kliniken och får en tid att komma in dagen efter. Det är en söndag och de varnar oss för att besöket kommer bli dyrt med helg och jourtillägg. Pengar är oviktigt för oss i det läget. Nikita tas in för röntgen eftersom veterinären misstänker fel på höfter eller rygg. Nikita har väldigt ont,vill inte alls ligga på bristen och hugger efter en av sköterskorna. De får ge henne lugnande för att kunna genomföra undersökningen och ta plåtarna. De hittar dock ingen bra ven att injicera det i så de tar det direkt i muskeln istället. Det blir lite för mycket narkosmedel och plötsligt blir det bråttom att ta plåtarna och ge motmedel. Måns får sitta och peta Nikita på nosen varje gång hon "glömmer" att andas. Som tur är var jag inte med inne på rummet, jag satt utanför och grät... Skulle det här bli sista dagen tillsammans med vår lilla skrutta?
Plåtarna visade en förskjutning mellan sista ryggkotan och första svanskotan. Det är därför Nikita har värk. Tillståndet kallas L7/S1 syndrom och är tyvärr relativt vanligt hos Schäfern. Nikita blir ordinerad 3 veckors strikt vila. Inga promenader längre än 5 minuter, inga trappor och absolut inte hoppa upp i sängen/soffan eller lek med andra hundar. Smärtstillande skrivs ut och vi ombeds höra av oss om vi inte märker någon förbättring. Skadan går ibland att operera men med tanke på Nikitas blödarsjuka är ju inte det någon idé. Vi håller andan i tre veckor, flyttar ner vår säng till bottenvåningen och hoppas på bättring så vi slipper att ta det där beslutet som alla hundägare fruktar. Jag gråter mest hela tiden och vill spendera varje stund med Nikita. Går och jobbar men längtar bara hem igen.
Vi ser en klar förbättring redan efter ett par dagar. Vi kontaktar kliniken igen som rekommenderar oss att gå till sjukgymnastik med Nikita. Vi träffar underbara sjukgymnaster som går igenom hela Nikitas fysik. Vi får lära oss att massera ryggen för att öka blodgenomströmningen i muskulaturen i ryggen och Nikita får gå på ett löpband i vatten för att på ett skonsamt sätt träna upp och stabilisera höfter och rygg. Plåtarna visade för övrigt att höfterna inte hade några pålagringar i höfterna alls så smärtan kom uteslutande från ryggen. Vi går hos sjukgymnasten en gång i veckan och på nätterna har Nikita på sig ett Back on track-täcke som reflekterar kroppsvärmen och på så sätt understödjer muskulaturen i ryggen. Nikita älskar givetvis att gå till sjukgymnasten. Där får hon ju godis och massor av uppmärksamhet. Alla behandlingar och obehagliga undersökningar till trots har hon alltid älskat att gå till veterinären. Hon kan liksom inte komma innanför dörrarna snabbt nog :-)
Vi kör på med rehabträning under sommaren och Nikita blir så frisk som man bara kan. Vi vet inte när problemen med ryggen kommer tillbaka men just då såg det bra ut. Vi känner lite lättnad och njuter återigen av skogspromenader med vår underbara hund även om vi inte få gå så långa turer längre, max 40 minuter åt gången och koll av hunden efteråt så att hon inte haltar eller verkar ha ont.
Så kommer hösten och vi tycker att knölarna har vuxit lite. Vi åker in igen och den här gången är jag livrädd efter att ha läst på internet att man absolut inte ska vänta med att ta bort knölar så som vi gjort. Risken för spridning till andra delar av kroppen ökar ju för varje dag. Vi röntgar lungorna för att utesluta spridning dit. Som tur är var det ingen spridning vad man kunde se och vi bokade tid för operation. I vanliga fall opererar man bort hela juverraderna för att minska risken för återfall men ett så stort ingrepp var ju inte aktuellt för Niki pga av den där dumma blödarsjukan. Istället togs knölarna en och en med snabb sutering för att minska blödningarna. Vi får hämta hem vår flicka på eftermiddagen och hon är mycket medtagen och trött. När vi hämtar henne talar veterinären om att ett blodprov visat höga blodsockervärden. Diabetes? Å nej det går ju knappt ens att behandla!! Två veckor senare när vi tar bort stygnen tas nya sockervärden och de är normala. Puh!!
Ungefär vid samma tidpunkt som vi opererar Nikita får vi veta att vi väntar barn och vårt nya mål är att nu ska Nikita leva och få uppleva vårt första barn. Om hon lever till dess tänker vi. Om hon lever tills dess så hinner hon nästan bli åtta år och åtta år känns som en okej livslängd för en schäfer med den hälsostatus som hon har. Lille V föds och Nikita älskar honom nästan från första stund. Det är så underbart att se henne tillsammans med honom. Hon fullkomligt överöser honom med sin kärlek och många blöta hundpussar blir det på en dag. Nu när V nästan är fyra månader är vårt nya mål att Nikita ska finnas kvar ett tag till och få uppleva att få mat kastad till sig från matstolen. Få slicka V's matkladdiga fingrar och eventuellt stjäla en liten smörgås direkt från hand lilla hand. Nu får vi se om det hinner bli så. Imorgon är det dags för nytt besök hos veterinären. Nya knölar som ska kollas och röntgen av lungor för att kunna avgöra om det är någon ide att operera igen. Vi hoppas givetvis men någonstans känns det i hjärtat att den här gången kanske vi inte har samma goda tur som vi haft tidigare. Det smärtar oerhört i hjärtat av vetskapen om att detta besök på kliniken kan vara början på det absoluta slutet. Slutet på eran som som vi kallar Nikita. Så älskade Nikita, till dig vill jag säga att det finns inget som jag inte skulle göra för din skull och oavsett vad som händer imorgon ska du veta att jag älskar dig och i mitt hjärta kommer du alltid ha en särskild plats. Älskade lilla hund!!
Så kommer sen den allra hårdaste smällen av alla när det gäller Nikis hälsa. En smäll som vi absolut inte ens i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss... I maj 2010 kommer vi hem efter en semesterresa på 10 dagar och möts av en helt förändrad hund. Svärföräldrarna har som så många gånger förr passat henne under tiden vi var borta. I bilen på väg hem varnar svärmor oss om att Nikita inte verkar så pigg, ont i ryggen kanske? Hemma träffar vi en hund som gnäller när vi kommer. Hon hoppar inte upp mot ansiktet som hon brukar göra utan håller sig låg. Vi sätter oss i soffan men Nikita vill inte hoppa upp och gosa i knät (Ja vi brukar ha vår 35-kilosklumpeduns i knät). När man klappar henne över ryggen gnyr hon och drar sig undan. Vi ringer till kliniken och får en tid att komma in dagen efter. Det är en söndag och de varnar oss för att besöket kommer bli dyrt med helg och jourtillägg. Pengar är oviktigt för oss i det läget. Nikita tas in för röntgen eftersom veterinären misstänker fel på höfter eller rygg. Nikita har väldigt ont,vill inte alls ligga på bristen och hugger efter en av sköterskorna. De får ge henne lugnande för att kunna genomföra undersökningen och ta plåtarna. De hittar dock ingen bra ven att injicera det i så de tar det direkt i muskeln istället. Det blir lite för mycket narkosmedel och plötsligt blir det bråttom att ta plåtarna och ge motmedel. Måns får sitta och peta Nikita på nosen varje gång hon "glömmer" att andas. Som tur är var jag inte med inne på rummet, jag satt utanför och grät... Skulle det här bli sista dagen tillsammans med vår lilla skrutta?
Plåtarna visade en förskjutning mellan sista ryggkotan och första svanskotan. Det är därför Nikita har värk. Tillståndet kallas L7/S1 syndrom och är tyvärr relativt vanligt hos Schäfern. Nikita blir ordinerad 3 veckors strikt vila. Inga promenader längre än 5 minuter, inga trappor och absolut inte hoppa upp i sängen/soffan eller lek med andra hundar. Smärtstillande skrivs ut och vi ombeds höra av oss om vi inte märker någon förbättring. Skadan går ibland att operera men med tanke på Nikitas blödarsjuka är ju inte det någon idé. Vi håller andan i tre veckor, flyttar ner vår säng till bottenvåningen och hoppas på bättring så vi slipper att ta det där beslutet som alla hundägare fruktar. Jag gråter mest hela tiden och vill spendera varje stund med Nikita. Går och jobbar men längtar bara hem igen.
Vi ser en klar förbättring redan efter ett par dagar. Vi kontaktar kliniken igen som rekommenderar oss att gå till sjukgymnastik med Nikita. Vi träffar underbara sjukgymnaster som går igenom hela Nikitas fysik. Vi får lära oss att massera ryggen för att öka blodgenomströmningen i muskulaturen i ryggen och Nikita får gå på ett löpband i vatten för att på ett skonsamt sätt träna upp och stabilisera höfter och rygg. Plåtarna visade för övrigt att höfterna inte hade några pålagringar i höfterna alls så smärtan kom uteslutande från ryggen. Vi går hos sjukgymnasten en gång i veckan och på nätterna har Nikita på sig ett Back on track-täcke som reflekterar kroppsvärmen och på så sätt understödjer muskulaturen i ryggen. Nikita älskar givetvis att gå till sjukgymnasten. Där får hon ju godis och massor av uppmärksamhet. Alla behandlingar och obehagliga undersökningar till trots har hon alltid älskat att gå till veterinären. Hon kan liksom inte komma innanför dörrarna snabbt nog :-)
Vi kör på med rehabträning under sommaren och Nikita blir så frisk som man bara kan. Vi vet inte när problemen med ryggen kommer tillbaka men just då såg det bra ut. Vi känner lite lättnad och njuter återigen av skogspromenader med vår underbara hund även om vi inte få gå så långa turer längre, max 40 minuter åt gången och koll av hunden efteråt så att hon inte haltar eller verkar ha ont.
Så kommer hösten och vi tycker att knölarna har vuxit lite. Vi åker in igen och den här gången är jag livrädd efter att ha läst på internet att man absolut inte ska vänta med att ta bort knölar så som vi gjort. Risken för spridning till andra delar av kroppen ökar ju för varje dag. Vi röntgar lungorna för att utesluta spridning dit. Som tur är var det ingen spridning vad man kunde se och vi bokade tid för operation. I vanliga fall opererar man bort hela juverraderna för att minska risken för återfall men ett så stort ingrepp var ju inte aktuellt för Niki pga av den där dumma blödarsjukan. Istället togs knölarna en och en med snabb sutering för att minska blödningarna. Vi får hämta hem vår flicka på eftermiddagen och hon är mycket medtagen och trött. När vi hämtar henne talar veterinären om att ett blodprov visat höga blodsockervärden. Diabetes? Å nej det går ju knappt ens att behandla!! Två veckor senare när vi tar bort stygnen tas nya sockervärden och de är normala. Puh!!
Ungefär vid samma tidpunkt som vi opererar Nikita får vi veta att vi väntar barn och vårt nya mål är att nu ska Nikita leva och få uppleva vårt första barn. Om hon lever till dess tänker vi. Om hon lever tills dess så hinner hon nästan bli åtta år och åtta år känns som en okej livslängd för en schäfer med den hälsostatus som hon har. Lille V föds och Nikita älskar honom nästan från första stund. Det är så underbart att se henne tillsammans med honom. Hon fullkomligt överöser honom med sin kärlek och många blöta hundpussar blir det på en dag. Nu när V nästan är fyra månader är vårt nya mål att Nikita ska finnas kvar ett tag till och få uppleva att få mat kastad till sig från matstolen. Få slicka V's matkladdiga fingrar och eventuellt stjäla en liten smörgås direkt från hand lilla hand. Nu får vi se om det hinner bli så. Imorgon är det dags för nytt besök hos veterinären. Nya knölar som ska kollas och röntgen av lungor för att kunna avgöra om det är någon ide att operera igen. Vi hoppas givetvis men någonstans känns det i hjärtat att den här gången kanske vi inte har samma goda tur som vi haft tidigare. Det smärtar oerhört i hjärtat av vetskapen om att detta besök på kliniken kan vara början på det absoluta slutet. Slutet på eran som som vi kallar Nikita. Så älskade Nikita, till dig vill jag säga att det finns inget som jag inte skulle göra för din skull och oavsett vad som händer imorgon ska du veta att jag älskar dig och i mitt hjärta kommer du alltid ha en särskild plats. Älskade lilla hund!!
onsdag 23 november 2011
Lite lyx mitt i veckan
Igår var jag och V på babyrytmik i stan och efter det somnade den lille godingen som en stock i vagnen. Jag passade därför på att leta upp en frisörsalong med drop-in för en klippning. Jag är så trött på att inte ha någon riktig frisyr. Håret är liksom bara halvlångt och svårt att göra nåt roligt med. Dessutom är halvlångt hår en väldigt poppis längd för små bebishänder som rycker tag i allt som kommer nära fingrarna. Ajjj! Så nu blev det klippt. Rejält! Har nu uppklippt page OCH lugg!!! Det var längesen håret var så kort. Men jag gillar det och vet ni vad? Det växer faktiskt ut igen!! Men salongen jag var på var ju rena drömmen. Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter men den ligger på Kyrkogatan här i Göteborg. Jag blev väl omhändertagen och i hårtvätten fanns vilostöd för benen OCH inbyggd ryggmassage i stolen. Medan balsamet verkade gav frisören dessutom massage av tinningar och hårbotten. Vilken lyx!!! Dit kommer jag gå igen. Måste bara komma ihåg vad salongen hette...
Nu sitter jag i soffan och läser nya numret av Amelia. På omslaget är Christina Hendricks. Jisses vilken vacker kvinna. Den som ändå hade hennes former och ansikte. Jag tycker hon är sådär klassiskt vacker...
- M
Nu sitter jag i soffan och läser nya numret av Amelia. På omslaget är Christina Hendricks. Jisses vilken vacker kvinna. Den som ändå hade hennes former och ansikte. Jag tycker hon är sådär klassiskt vacker...
- M
måndag 21 november 2011
förberedelser inför Advent
Vart tog den här hösten vägen? På söndag är det första advent och jag har idag påbörjat lite fixande inför denna mysiga söndag när vi äntligen får plocka fram alla ljusstakar och stjärnor. Eftersom dagen började (och fortsatte) så trist med trasig tvättmaskin och nya cancerknölar på hunden tröstade jag mig med att åka till Blomsterlandet för att köpa lite materiel till årets adventsljusstake och adventsgrupp. Jag gillar inte blomsterlandet alls. Dålig service och fula blomsterarrangemang och grupper. Det är väl en liten miljöskada jag fått efter att ha jobbat ganska många år inom blomsterbranschen med små familjeägda företag som har fantastiska florister med stor fantasi och kunskap. Allt känns så masstillverkat på Blomsterlandet liksom. Men ska man bara ha en enkel krukväxt är de helt okej. Jag hittade det jag ville ha iallafall. Till gruppen blev det bara två enkla vita amaryllis och till ljusstaken som vanligt en liten söt succulent och en hjärtan på tråd. 4 Ljus hade jag redan köpt.
Så här blev det när jag gjort iordning dem.
Jag kommer bli tvungen att flytta amaryllisen till andra krukor sen när de vuxit upp en bit för när knopparna slår ut kommer de att ta emot kanterna i vasen. Men det gör inget, tänkte sätta i hyacinter istället när det är dags och flytta amaryllislökarna till köksfönstret. Jag är nog lite knäpp men jag gillar amaryllisen allra bäst innan den börjat blomma. Det är nåt visst med den där nakna löken och den där väntan på att den ska börja blomma. Lite som en julkalender för blomälskare där varje ny centimeter av blomstängeln motsvarar en dag i december och julafton är när knoppen äntligen slår ut. :-)
Så här blev det när jag gjort iordning dem.
 |
| vita amaryllis (matterhorn) i hög cylindervas |
 |
| adventsljusstake med blockljus, mossa, vit marmorkross och fetbladsväxter |
lördag 19 november 2011
Lördag - jag leker Martin Timell
V's saker svämmar över i hela huset så det är dags att fixa iordning hans rum. Vi har haft tapeterna hemma i flera månader men ändå inte satt upp dem. Tror att vi köpte tapeterna innan jag ens blev gravid. Minns att jag var orolig för att tapetköpet skulle "jinxa" våra möjligheter att bli gravida. Men det gick ju tack och lov bra ändå. I tisdags var det förresten exakt ett års sedan vi fick veta att V var på väg. Jisses vad tiden går fort.
Idag har jag iallafall målat listerna i barnrummet. Kanske behövs det målas en gång till. Det får Måns avgöra när han kommer hem från jobbet ikväll. Tänkte börja slipa väggarna imorgon om inte listerna måste målas en gång till. Hoppas på att få upp tapet i nästa vecka och köpa garderob till den lille godingen. Hans kläder får inte plats i det skåp som vi använder nu.
Så här glamorös ser man ut när man leker Martin Timell i radhuset. :-) osminkad och i jeanssnickarbyxor som efter att inte använts på över ett år känns väldigt rymliga. Kanske borde ställa mig på vågen och se om jag tappat ytterligare något kilo utöver de 16 som jag gått ner efter graviditeten. Jag gick upp 13 kilo när jag väntade V och är därför väldigt nöjd med att ha tappat tre kilon extra.
Om ett par timmar ska jag svida om till ett annat jeansplagg. Nämligen favvo jeansklänningen från Odd Molly och gå gå på kalas.
Ha en trevlig lördag!!
onsdag 16 november 2011
Testlagat - Knäckfyllda mördegskakor
I ICA Buffé har de alltid en testpanel som provlagar olika recept. Jag brukar alltid läsa dem och ibland prova själv. Tänkte ha testlagning av olika rätter och bakverk som ett återkommande inslag här i min blogg. Jag gillar både att baka och laga mat så det lär bli lite av varje. Försöker ju äta så mycket GI som möjligt men är ju även löjligt förtjust i kakor och godis :-)
Det här receptet hittade jag i en Allers nr 46 2011. Ja, jag vet att det är tantigt att läsa Allers men jag gillar korsorden i den tidningen så därför åker den med ner i kundvagnen emellanåt. Dessutom är jag vansinnigt förtjust i sidan som heter "läsarnas bästa tips". Ibland undrar man vad folk tänker med och hur snåla folk måste vara som tipsar om att spara på gamla presentsnören. Eller min favorit "lägg ut gladpack ovanpå bokhyllan så slipper du damma där. Det är bara att ta bort och sedan lägga ut ny gladpack igen". Gaaah! Vem kommer ens på den idén? Hursomhelst, jag gillar Allers och säger som Elin Ek (Ni vet hon som gjorde karaktären Grynet för några år sedan) "Det bor en liten tant i oss alla!"
KNÄCKFYLLDA MÖRDEGSKAKOR
ca 30 st
mördeg:
125 gram smör,
0,75 dl socker,
1 dl havregryn,
2 dl vetemjöl,
0,5 dl potatismjöl
0,5 tsk bakpulver
1 äggula
fyllning:
50 gram smör
0,5 dl socker
1 msk honung
1 msk vetemjöl
2 msk kaffegrädde
0,75 dl hackad mandel (jag använde mandelspån istället för det blir vackrare tycker jag)
30 st småbrödsformar
Börja med att värma upp ugnen till 200 grader och ta fram en plåt. Blanda ihop alla ingredienser till mördegen. Jag körde alltihopa i food processor. Forma sedan degen till en rulle och skär i 30 bitar som du formar till runda kulor och lägg ner dem i formarna. Tryck en ganska stor fördjupning (det är mycket knäcksmet som ska få plats) i varje kaka. Mät sedan upp alla ingredienser utom mandeln till knäckfyllningen, häll över i en kastrull och sjud smeten under omrörning. Ta av kastrullen från spisen och rör i mandeln. Klicka i lite fyllning i varje kaka. Grädda sedan i mitten av ugnen i ca 12 minuter.
Jag tyckte dessa var en extremt lättbakad och fin kaka som är bra att ha i frysen för att ta fram om man får besök. Betyg då? Mycket god mördegskaka fast nästa gång tänker jag prova att byta ut havregrynen mot vetemjöl för att få en finare färg på kakan, den blir lite grå av havregrynen. Kletet i mitten är givetvis supergott men för mest tankarna till toscakaka och inte så mycket till knäck. Så jag ger kakan en 4:a av 5 möjliga poäng.
Det här receptet hittade jag i en Allers nr 46 2011. Ja, jag vet att det är tantigt att läsa Allers men jag gillar korsorden i den tidningen så därför åker den med ner i kundvagnen emellanåt. Dessutom är jag vansinnigt förtjust i sidan som heter "läsarnas bästa tips". Ibland undrar man vad folk tänker med och hur snåla folk måste vara som tipsar om att spara på gamla presentsnören. Eller min favorit "lägg ut gladpack ovanpå bokhyllan så slipper du damma där. Det är bara att ta bort och sedan lägga ut ny gladpack igen". Gaaah! Vem kommer ens på den idén? Hursomhelst, jag gillar Allers och säger som Elin Ek (Ni vet hon som gjorde karaktären Grynet för några år sedan) "Det bor en liten tant i oss alla!"
KNÄCKFYLLDA MÖRDEGSKAKOR
ca 30 st
mördeg:
125 gram smör,
0,75 dl socker,
1 dl havregryn,
2 dl vetemjöl,
0,5 dl potatismjöl
0,5 tsk bakpulver
1 äggula
fyllning:
50 gram smör
0,5 dl socker
1 msk honung
1 msk vetemjöl
2 msk kaffegrädde
0,75 dl hackad mandel (jag använde mandelspån istället för det blir vackrare tycker jag)
30 st småbrödsformar
Börja med att värma upp ugnen till 200 grader och ta fram en plåt. Blanda ihop alla ingredienser till mördegen. Jag körde alltihopa i food processor. Forma sedan degen till en rulle och skär i 30 bitar som du formar till runda kulor och lägg ner dem i formarna. Tryck en ganska stor fördjupning (det är mycket knäcksmet som ska få plats) i varje kaka. Mät sedan upp alla ingredienser utom mandeln till knäckfyllningen, häll över i en kastrull och sjud smeten under omrörning. Ta av kastrullen från spisen och rör i mandeln. Klicka i lite fyllning i varje kaka. Grädda sedan i mitten av ugnen i ca 12 minuter.
Jag tyckte dessa var en extremt lättbakad och fin kaka som är bra att ha i frysen för att ta fram om man får besök. Betyg då? Mycket god mördegskaka fast nästa gång tänker jag prova att byta ut havregrynen mot vetemjöl för att få en finare färg på kakan, den blir lite grå av havregrynen. Kletet i mitten är givetvis supergott men för mest tankarna till toscakaka och inte så mycket till knäck. Så jag ger kakan en 4:a av 5 möjliga poäng.
måndag 14 november 2011
Våran Nikita - del ett
Tänkte skriva några rader om vår hund. En hund som gett oss mycket sorg och oro men framförallt så mycket kärlek och glädje!! Jag började skissa på inlägget i förra veckan men insåg snabbt att det kommer bli alldeles för långt så jag delade upp det i två delar. Här kommer del ett.
Våran lilla Nikita kom till oss i December 2003 efter att vi svarat på en valp-annons och träffat uppfödaren och Nikita tillsammans med hennes "farbror" Boris (som senare visade sig vara hennes pappa) utanför Borås en fredagkväll. Vi tyckte att Nikita var fantastiskt söt och Boris var lugnet själv som trots sina 55 kilo kroppshydda bara hade ett kattkoppel om halsen. Vi hade helgen på oss att fundera på huruvida vi ville köpa henne inte och skulle höra av oss till uppfödaren på söndagskvällen. Vi ville givetvis ha henne! Sötare liten isbjörnsvalp får man leta länge efter.
På tisdagen i veckan efter åkte vi de 40 milen till uppfödaren för att hämta henne och vi möttes av uppfödaren på en stor fin gård och allt såg så fint ut där. "Det här blir toppen" tänkte vi. Vad vi inte visste då var att vi precis köpt hund av en av Sveriges sämsta och mest oseriösa uppfödare. Jag har genom åren varit i kontakt med många valpköpare som alla berättar samma sorgliga historia. Men men det visste vi inte då. Vi tog hem vår lilla prinsessa och första natten i nya hemmet var inte så kul för skruttan. Hon var rädd och ledsen eftersom hon lämnat sin mamma och låg under vår säng och hyperventilerade hela natten. Stackarn! Dagen efter var det lite bättre och hon följde oss hela tiden hack i häl. Nu startade projekt "få hunden rumsren". Mitt i natten ställde vi klockan för att gå ut med skruttan och varje gång efter sovstund, mat eller lek var det bara att snöra på sig kängorna och gå ut med henne.
Så kom julen och vi visade upp vår fina lilla skatt för släkt och vänner. Hon och svärföräldrarnas fem år äldre labradorhane kom bra överens. Vi kämpade på med rumsrenhetsträningen och det gick ganska bra med bara några olyckor. Men ett par månader senare började hon kissa inne igen. Vi pratade med veterinär som tyckte vi skulle träna lite till. Sent på hösten 2004 löpte Nikita för andra gången och efter det upptäckte vi blod i urinen. Veterinären tyckte att vi skulle avvakta eftersom hon nyss löpt så det gjorde vi. Ett par veckor senare ringde vi igen och bad att få komma in med henne eftersom hon fortfarande inte var bra och åt lite dåligt. De tyckte vi kunde börja med att lämna in ett urinprov. Det gjorde vi och visade en elak urinvägsinfektion som behandlades med antibiotika. Hon behandlades över julen och piggnade till men på nyårsdagen började fröken bli sämre igen. Hon drack enorma mängder vatten och var hängig. Vi åkte in igen och nu valde de att söva henne och göra ultraljud på njurarna eftersom blodprov visade att de inte fungerade som de ska. Blodprovet som indikerade detta ger bara utslag om mer än 75% av funktionen i njurarna är utslagen så veterinären varnade oss för att läget kunde vara mycket allvarligt. Ultraljudet visade på kraftig inflammation och funktionen var mycket nedsatt. Men veterinären tyckte att vi skulle prova och se hur resultatet blir om njurarna får vila lite. Så vi fick snällt köpa ett specialfoder med låg proteinhalt och utesluta alla andra godbitar som innehöll protein. Det är en anledningarna till varför vi idag har en hund som älskar knäckebröd och morötter :-)
Vi fick komma tillbaka efter ett par veckor för att ta blodprover och sedan fortsätta göra det regelbundet för att se hur värdena utvecklat sig. Och det gick åt rätt håll men fodret (som var svindyrt ur en students synvinkel) fick hon äta i ytterligare tre år. Det här var första gången vi trodde vi skulle förlora henne och hon hade inte ens hunnit fylla två år...
Vår goa tjej tillfrisknade ju som sagt och vi gick lydnadskurser. Nikita funkade bra tillsammans med andra hundar men ju äldre hon blev desto svårare fick hon för andra tikar. Dessutom kliade hon sig jättemycket och fick stora vätskande eksem om somrarna. Veterinären sa gång på gång att det var skabb och flera tester gjordes för det men gav inget resultat. Hon fick antibiotika för hudinfektionerna och var bra ett par veckor efter varje kur. Men ilskan bestod och kliandet kom alltid tillbaka Tillslut kom veterinären på att ett allergitest kanske kan vara bra att göra. Allergitestet visade allergi mot 6 olika sorters kvalster och veterinären sa att Nikitas pricktest var det tydligaste hon någonsin sett. Nikitas pricktest finns faktiskt med på klinikens hemsida. Bilden hittar du här Rådet blev att hyposensibilisera lilla fröken. Det innebär att man tar sprutor en gång i månaden som innehåller de ämnen som hon är allergisk mot. Så det har vi hållit på med i ett par år nu. Och det funkar faktiskt bra men vi måste komplettera med kortison för att hon ska må bra. Vi gjorde även röntgen av höfterna när utlåtandet kom från SKK var jag verkligen helt förstörd. De visade höftledsdysplasi grad D, vilket inte alls är bra. Jag såg bara en dyster framtid med en halt hund och avlivning som det enda rätta. Men vi pratade med veterinären igen som undersökte Nikita och vi kom fram till att hon nog inte led av det. Ännu... Höftledsdysplasi eller HD som det förkortas är vanligt hos schäfern men det innebär inte per automatik att hunden mår dåligt av detta. Min lilla Nikita tillhör en minoritet som har allvarlig HD men eftersom hon inte har någon artros i höfterna gör det inte ont. Ännu...
Vi fick 2007 dessutom rådet att kastrera Nikita eftersom allergin blev värre vid varje löp. En mindre klinik i Göteborg blev kontaktad eftersom vi i samma veva avslutade våra studier för flytt tillbaka till Götet. Vi lämnade in vår nu 4-åriga hund för operation och tänkte passa på att åka till Gekås när vi ändå var hundlediga en hel dag. Vi hann precis innanför portarna till varuhuset när mobilen ringde. Det var kirurgen på kliniken som sa att "Ni får komma och hämta Nikita igen för henne kan vi inte operera". Det visade sig att ett rutinmässigt test som de gör inför alla operationer att hon har Von Willebrands sjukdom faktor VIII, dvs blödarsjuka. Kirurgen berättade att de alltid testar för denna sjukdom på schäfer innan operation. Det är inte alla kliniker som gör det och hade hon lämnats in på en annan klinik skulle hon nog dött på operationsbordet... Således är operation av den storlek som en kastrering innebär inte aktuell för fröken. Vi fick hämta hem henne igen och fundera på om inte p-sprutor kunde vara ett alternativ. Vi fick väga fördelar mot nackdelar och kom fram till att med alla dessa sjukor som hon redan drabbats av så måste vi ge henne p-spruta eftersom det fanns goda chanser att allergin skulle bli bättre. Och det blev bättre! MEN risken för juvertumörer ökar rejält när man p-sprutar en hund och mycket riktigt så dök det upp små knölar så småningom....
Våran lilla Nikita kom till oss i December 2003 efter att vi svarat på en valp-annons och träffat uppfödaren och Nikita tillsammans med hennes "farbror" Boris (som senare visade sig vara hennes pappa) utanför Borås en fredagkväll. Vi tyckte att Nikita var fantastiskt söt och Boris var lugnet själv som trots sina 55 kilo kroppshydda bara hade ett kattkoppel om halsen. Vi hade helgen på oss att fundera på huruvida vi ville köpa henne inte och skulle höra av oss till uppfödaren på söndagskvällen. Vi ville givetvis ha henne! Sötare liten isbjörnsvalp får man leta länge efter.
På tisdagen i veckan efter åkte vi de 40 milen till uppfödaren för att hämta henne och vi möttes av uppfödaren på en stor fin gård och allt såg så fint ut där. "Det här blir toppen" tänkte vi. Vad vi inte visste då var att vi precis köpt hund av en av Sveriges sämsta och mest oseriösa uppfödare. Jag har genom åren varit i kontakt med många valpköpare som alla berättar samma sorgliga historia. Men men det visste vi inte då. Vi tog hem vår lilla prinsessa och första natten i nya hemmet var inte så kul för skruttan. Hon var rädd och ledsen eftersom hon lämnat sin mamma och låg under vår säng och hyperventilerade hela natten. Stackarn! Dagen efter var det lite bättre och hon följde oss hela tiden hack i häl. Nu startade projekt "få hunden rumsren". Mitt i natten ställde vi klockan för att gå ut med skruttan och varje gång efter sovstund, mat eller lek var det bara att snöra på sig kängorna och gå ut med henne.
 |
| Nikita julen 2003, ca 16 veckor gammal. |
Så kom julen och vi visade upp vår fina lilla skatt för släkt och vänner. Hon och svärföräldrarnas fem år äldre labradorhane kom bra överens. Vi kämpade på med rumsrenhetsträningen och det gick ganska bra med bara några olyckor. Men ett par månader senare började hon kissa inne igen. Vi pratade med veterinär som tyckte vi skulle träna lite till. Sent på hösten 2004 löpte Nikita för andra gången och efter det upptäckte vi blod i urinen. Veterinären tyckte att vi skulle avvakta eftersom hon nyss löpt så det gjorde vi. Ett par veckor senare ringde vi igen och bad att få komma in med henne eftersom hon fortfarande inte var bra och åt lite dåligt. De tyckte vi kunde börja med att lämna in ett urinprov. Det gjorde vi och visade en elak urinvägsinfektion som behandlades med antibiotika. Hon behandlades över julen och piggnade till men på nyårsdagen började fröken bli sämre igen. Hon drack enorma mängder vatten och var hängig. Vi åkte in igen och nu valde de att söva henne och göra ultraljud på njurarna eftersom blodprov visade att de inte fungerade som de ska. Blodprovet som indikerade detta ger bara utslag om mer än 75% av funktionen i njurarna är utslagen så veterinären varnade oss för att läget kunde vara mycket allvarligt. Ultraljudet visade på kraftig inflammation och funktionen var mycket nedsatt. Men veterinären tyckte att vi skulle prova och se hur resultatet blir om njurarna får vila lite. Så vi fick snällt köpa ett specialfoder med låg proteinhalt och utesluta alla andra godbitar som innehöll protein. Det är en anledningarna till varför vi idag har en hund som älskar knäckebröd och morötter :-)
Vi fick komma tillbaka efter ett par veckor för att ta blodprover och sedan fortsätta göra det regelbundet för att se hur värdena utvecklat sig. Och det gick åt rätt håll men fodret (som var svindyrt ur en students synvinkel) fick hon äta i ytterligare tre år. Det här var första gången vi trodde vi skulle förlora henne och hon hade inte ens hunnit fylla två år...
 |
| Trött schäferflicka med dåliga värden på njurarna... |
 |
| Gått på specialfodret i ett halvår och är mycket piggare. Hälsar här på en mycket liten och söt blandis-valp. |
 |
| Med sin älskade husse på landet i Värmland. |
 |
| Älskar att simma och gärna långt så därför har vi flytväst på henne. |
 |
| Firar treårsdagen tillsammans med Casper. |
 |
| Nikita och kompisen Bonito |
 |
| Jag och Nikita. Använde den här bilden när jag skrev för VSHK:s medlemstidning. (VSHK= specialklubb för vit schäfer) |
 |
| Ja, vi har våran 35-kilos klumpeduns i sängen. Hur mysigt som helst!! |
 |
| Hos husse kan man slappna av och vara sig själv. (Jättebebis??) |
Vi fick 2007 dessutom rådet att kastrera Nikita eftersom allergin blev värre vid varje löp. En mindre klinik i Göteborg blev kontaktad eftersom vi i samma veva avslutade våra studier för flytt tillbaka till Götet. Vi lämnade in vår nu 4-åriga hund för operation och tänkte passa på att åka till Gekås när vi ändå var hundlediga en hel dag. Vi hann precis innanför portarna till varuhuset när mobilen ringde. Det var kirurgen på kliniken som sa att "Ni får komma och hämta Nikita igen för henne kan vi inte operera". Det visade sig att ett rutinmässigt test som de gör inför alla operationer att hon har Von Willebrands sjukdom faktor VIII, dvs blödarsjuka. Kirurgen berättade att de alltid testar för denna sjukdom på schäfer innan operation. Det är inte alla kliniker som gör det och hade hon lämnats in på en annan klinik skulle hon nog dött på operationsbordet... Således är operation av den storlek som en kastrering innebär inte aktuell för fröken. Vi fick hämta hem henne igen och fundera på om inte p-sprutor kunde vara ett alternativ. Vi fick väga fördelar mot nackdelar och kom fram till att med alla dessa sjukor som hon redan drabbats av så måste vi ge henne p-spruta eftersom det fanns goda chanser att allergin skulle bli bättre. Och det blev bättre! MEN risken för juvertumörer ökar rejält när man p-sprutar en hund och mycket riktigt så dök det upp små knölar så småningom....
söndag 13 november 2011
Fars dag
Fars dag är snart slut och vi har firat nästan hela dagen. Hos V's morfar fick vi middag och tårta. V har givetvis varit en snäll pojke och köpt present till sin morfar. Morfar blev glad för paketet med duschcreme i presentförpackning. Det är lätt att köpa, bara att ta en av den uppsjö av kartonger med herrparfym som finns på alla varuhus såhär års. ;-) Från mig fick pappa en glasburk med hembakta biscottis. Tänkte lägga ut receptet här för dom är verkligen enkla att göra och imponerar på de allra flesta när man bjuder på dem till kaffet.
Måns har jobbat hela dagen men kom vid 18-tiden för att hämta mig och V. Hemma fick Måns paket av V som innehöll en cd med barnvisor (tänkte att han skall öva sig inför pappaledigheten) och en lunchlåda i plast med inbyggt kylelement i locket. Lådan är praktisk till smörgåsarna som Måns brukar ta med sig till jobbet på morgnarna men alltid glömmer i bilen där de hinner bli dåliga och Måns går och köper dyra mackor på Ica istället. Cd'n heter "bra att ha sånger" och innehåller olika barnvisor och instruktioner om rörelser till dem. Och nu i kväll har Måns minsann redan börjat öva och sjungit "en kulen natt.." med V. :-)
Just nu har vi lagt den lille för att sova. Med rådgivning från BVC ska vi försöka få V att somna lite tidigare på kvällen och vakna lite tidigare på morgonen. Det blir liksom inte så mycket kvar av dagen när sonen sover bort halva förmiddagen. För jag går ju inte heller upp om han sover länge. De senaste dygnen har det faktiskt funkat bra. Somnat före tio på kvällen och vaknat vid sju-halv åtta. Ingen sovmorgon här längre med andra ord.
-M
Måns har jobbat hela dagen men kom vid 18-tiden för att hämta mig och V. Hemma fick Måns paket av V som innehöll en cd med barnvisor (tänkte att han skall öva sig inför pappaledigheten) och en lunchlåda i plast med inbyggt kylelement i locket. Lådan är praktisk till smörgåsarna som Måns brukar ta med sig till jobbet på morgnarna men alltid glömmer i bilen där de hinner bli dåliga och Måns går och köper dyra mackor på Ica istället. Cd'n heter "bra att ha sånger" och innehåller olika barnvisor och instruktioner om rörelser till dem. Och nu i kväll har Måns minsann redan börjat öva och sjungit "en kulen natt.." med V. :-)
Just nu har vi lagt den lille för att sova. Med rådgivning från BVC ska vi försöka få V att somna lite tidigare på kvällen och vakna lite tidigare på morgonen. Det blir liksom inte så mycket kvar av dagen när sonen sover bort halva förmiddagen. För jag går ju inte heller upp om han sover länge. De senaste dygnen har det faktiskt funkat bra. Somnat före tio på kvällen och vaknat vid sju-halv åtta. Ingen sovmorgon här längre med andra ord.
-M
fredag 11 november 2011
Ett skepp kommer lastat...
...med massor av te. Jag är noggrann med te och dricker helst bara "lös-te" och bara svart te. Mestadels blir det earl grey på brittiskt vis, dvs med en skvätt mjölk i. Pås-te dricks bara i undantagsfall typ när man är borta eller på jobbet... Men när vi var i Skottland förra året köpte jag med mig ett fantastiskt pås-te hem. Earl grey givetvis. Tyvärr saluförs inte märket i Sverige men man kan beställa direkt från dem och få det hemskickat till dörren med fedex. Smidigt och bra men det gäller att man beställer mycket på en gång för bara frakten kostar 12 pund och det gör det oavsett hur mycket eller lite man beställer verkar det som. Så jag brukar beställa för ett par månader i taget och ibland gå ihop med andra och dela på frakten.
Idag kom det hem 9 paket lös-te earl grey och 9 paket pås-te earl grey à 50 st samt ett frukt-Te. Och ja, allt detta kommer nog vara slut om bara några månader. Så mycket te dricks det i den här familjen. Konstaterade idag att vara mammaledig inte är helt olikt hur det är att ha tentaperiod. Iallafall på en punkt. Många koppar te om dagen blir det och i morse fanns inga rena koppar att tillgå. Alla var i diskmaskinen...
- M
torsdag 10 november 2011
Förmiddagsmys i soffan
Förkyld och med lite huvudvärk blir det inga äventyr för mig och V idag. Istället har vi hållit oss inne och myst. Han gillar sina pekböcker med tydliga bilder så vi har tittat lite i dem. Han hjälper till att hålla i boken också. Min duktiga lille pojk.
Hoppas att jag känner mig bättre tills imorgon för då ska vi åka till ett av mina favvo-ställen. Det stora gula varuhuset ;-)
- M
Hoppas att jag känner mig bättre tills imorgon för då ska vi åka till ett av mina favvo-ställen. Det stora gula varuhuset ;-)
- M
onsdag 9 november 2011
Krasslig = hämtmat
Bläh, nu har förkylningsviruset slagit till med full kraft. Huvudvärk och snorigt :-( Men då kom min älskling hem med en gammal favorit från gatuköket. Nämligen kolgrillade kycklingspett med ris och vitlökssås. Gott!!
Annars har jag haft en superdupertrevlig dag. Jag och V var i stan och träffade en barndomsvän. Så mysigt och vi pratade om både ditten o datten. Tiden går så fort när man har roligt. Tack för idag Gabi!! Vi måste ses snart igen!
- M
måndag 7 november 2011
One piece =gå klädd som en jättebebis?
Jag är ingen fan av One piece. Iallafall inte på folk över tre år och absolut inte på folk äldre än 12 som går ut iklädd det offentligt. I fredags såg jag två tjejer i 15-årsåldern i Nordstan iklädda detta plagg. Likadana mönster dessutom. I mina ögon såg de ut som två jättebebisar alternativt nyligen utsläppta psykpatienter från en svunnen tid och där one piecen är en slags tvångströja. Jag fattar absolut att one piece är ett mysigt plagg men varför går man ut iklädd detta? Fredagsmys med persiennerna nerdragna - javisst! Men på en shoppingrunda? Skulle inte tro det!
Tror säkert att det finns många som har åsikter om mina Molly-klänningar i velour och undrar hur jag kan gå utanför huset i dem. Men till mitt försvar så är de, till skillnad mot One Piece, ett välskräddat och figursytt plagg.Så det så! Den enda som får ha one piece i den här familjen är V även om Måns har hotat med att köpa en till sig själv inför pappa-ledigheten ;-)
Om någon ändå vill slå till på en one piece så har Gekås i Ullared fått in en ny leverans. Originalen är ju ganska dyra så här kan man fynda en istället. Enligt Gekås egna beräkningar räcker de bara veckan ut enligt ett inlägg i varuhusets fyndblogg. Inlägget hittar du här:Gekås blogg
Tror säkert att det finns många som har åsikter om mina Molly-klänningar i velour och undrar hur jag kan gå utanför huset i dem. Men till mitt försvar så är de, till skillnad mot One Piece, ett välskräddat och figursytt plagg.Så det så! Den enda som får ha one piece i den här familjen är V även om Måns har hotat med att köpa en till sig själv inför pappa-ledigheten ;-)
Om någon ändå vill slå till på en one piece så har Gekås i Ullared fått in en ny leverans. Originalen är ju ganska dyra så här kan man fynda en istället. Enligt Gekås egna beräkningar räcker de bara veckan ut enligt ett inlägg i varuhusets fyndblogg. Inlägget hittar du här:Gekås blogg
söndag 6 november 2011
helgmys och invigning av ny butik
Hjälp vad denna veckan gick snabbt. Och helgen ska vi inte tala om... men mysig har den varit! :-) I fredags var vi bjudna till svärisarna och dit kom även svågern med sin tjej.V gick från famn till famn hela kvällen och farbror fick öva sig i att byta blöja ;-) Kom inte hem förrän vid 23 och då var lille V fortfarande klarvaken. Det var han ända tills halv ett då han äntligen slog igen de små blå. Vi har verkligen en liten nattuggla till unge.
På lördagen var vi på invigning av min goda vän Ann-Maries nya butik på Nääs Slott. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Butiken heter My own style och säljer en mix av heminredning, kläder och accessoarer. Nu är butiken full av fina julsaker och mycket annat fint.
Det finns även en massa snygga scarves och liten monter med fräcka smycken. De här tycker jag var läckra. Får nog slå till snart eller kanske tipsa maken om vilken bra julklapp det skulle vara ;-)
Omgivningarna vid Nääs slott är verkligen fantastiska och inbjuder till långa promenader. Vi tog oss ned till konstgalleriet och fikade där innan det var dags att ge sig hemåt igen. Lille V var så trött av alla nya intryck och slocknade bredvid mig i sängen när vi kom hem.
Idag har jag haft en god vän på besök och senare kom även min käre storebror. Nu pågår projekt övertalning "köpa radhuset som är till salu nedanför oss". Det vore verkligen fantastiskt att få ha min bror nära igen. Hoppas att svägerskan också ska tycka att det vore roligt att bo nära varann ;-) Då skulle vi kunna äta mysiga middagar tillsammans och tänk vi skulle kunna bjuda på den här goa pajen som jag gjort ikväll.
Nu är det snart läggdags. Imorgon är en mycket spännande dag. V ska vara med sin pappa en stund på förmiddagen eftersom jag ska på ett viktigt möte. Hoppas att V och Måns får en mysig förmiddag tillsammans och mitt möte blir lyckat.
På lördagen var vi på invigning av min goda vän Ann-Maries nya butik på Nääs Slott. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Butiken heter My own style och säljer en mix av heminredning, kläder och accessoarer. Nu är butiken full av fina julsaker och mycket annat fint.
 |
| Nääs slott. Butiken ligger i tegelhuset till vänster |
 |
| Mysiga prylar och växter till trappan eller altanen |
 |
| Ljuslyktor, barnkoftor och massa annat fint. |
 |
| Söt kalender |
 |
| Mysiga flickkläder och kuddar mm |
Det finns även en massa snygga scarves och liten monter med fräcka smycken. De här tycker jag var läckra. Får nog slå till snart eller kanske tipsa maken om vilken bra julklapp det skulle vara ;-)
 |
| Läckert armband |
 |
| Snygg bling-bling ring som jag e lite sugen på |
Idag har jag haft en god vän på besök och senare kom även min käre storebror. Nu pågår projekt övertalning "köpa radhuset som är till salu nedanför oss". Det vore verkligen fantastiskt att få ha min bror nära igen. Hoppas att svägerskan också ska tycka att det vore roligt att bo nära varann ;-) Då skulle vi kunna äta mysiga middagar tillsammans och tänk vi skulle kunna bjuda på den här goa pajen som jag gjort ikväll.
 | |
| Quiche med trattkantareller och rökt skinka |
Nu är det snart läggdags. Imorgon är en mycket spännande dag. V ska vara med sin pappa en stund på förmiddagen eftersom jag ska på ett viktigt möte. Hoppas att V och Måns får en mysig förmiddag tillsammans och mitt möte blir lyckat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)